Sabinas killar
Hallå alla Sabinas bloggläsare. Nu är det Sara som skriver eftersom Sabina inte berättar allt som händer på denna resa.
Läget är såhär: Sabina behöver få ligga!
Det är den slutsatsen jag kan dra av Sabinas all överskottsenergi som resulterar i diverse springturer och skrattattacker. På något vis har allt killsnack med mig och vår surfinstruktör om diverse "guapos" a.k.a. snygga killar, totalt återuppväckt Binas intresse för killar.
Det började med en servitör som Bina försökte prata spanska med. Han frågade om Sabina hade rökt marijuana eftersom hon var så glad hela tiden. När vi gick därifrån frågade Sabina en annan servitör (50+) om hur många gånger man pussar på kinden i detta land. Han var inte dummare än att visa Bina att man pussar en gång på vänster kind, en gång på höger och en gång på munnen.
När vi gick därifrån tänkte vi att vi skulle ta ännu en öl på det stället som våran liftare från italien (refererad som "muy guapo", se tidigare inlägg) jobbade. Även här blev det pussar på kinderna och som tur var så gjorde Bina inte som hon blivit visad tidigare under kvällen, utan pussade han endast en gång på vardera kind. Under resten av kvällen satt Bina och stirrade drömskt på den blonda snowboardåkaren / kitesurfaren från italien.
Andra män försökte även bjuda Sabina på mer öl så som en medelålders man och en ca 19 år gammal tysk.
Allt detta har resulterat i att Sabina vill bara resa med tjejer i framtiden då hon får så mycket uppmärksamhet från killar.
Imorrn får det bli en riktig utekväll och vem vet? Jag kanske kapar hennes blogg då också….
Nära på surfproffs!
Vi hade i alla fall tur med maten
Dagen har varit jättebra!
Vi har åkt bil i bergen, sett fantastisk utsikt, gått i grottor, ätit god mat, plockat upp en liftare, muy guapo. Men det är ingenting jag tänker berätta.
Istället tänkte jag skriva om hur jävla less vi är på den här förbaskade ön!
Planen var att bara vara vid och i vattnet hela tiden.
Men hårda vindar gör det hela ganska svårt.
Med vinden så reser sig röda flaggor som varnar om starka strömmar och stora vågor.
Med vinden kan inte båtar lägga an vid ön Lobos för att det guppar för mycket.
Med vinden går det inte att snorkla eller paddla kajak för vågorna är för stora.
Med vinden så blir det jävigt kallt att ligga på stranden och läsa en bok.
Med vinden får du en massa sand i ögonen.
Med vinden så går det inte ens att höra sina egna tankar!
Skjut mig i huvudet!
Och tydligen så har det blåst lite de tre senaste dagarna. det ska blåsa mellan 26-32 km/tim hela veckan.
För att göra det hela lite mer tragiskt så ska vi nu tröstäta oss mätta på nutella och choklad medan vi kollar på babe (den modiga lilla grisen).
P.S Vi fick även punka.
Buenas Noches
Båsigt, sovit och jävligt
Den där förbaskade vinden härjade lika mycket som igår och vågorna längst stranden var säkert närmare två meter, inget för nybörjare som oss.
Så efter vår morgonkaffe med 4 dl grädde och karamelsås så hoppade vi på bussen till Corralejo med uppdrag att hyra en bil.
Och så var det det där med siesta!
Stängt… Stängt… Och…. Stängt!
Ja men då kanske vi kan åka och kolla läget på grannön Lobos!
Så vi traskar längst hela kajen bort till andra änden där båten håller till.
Nästa båt går om 20 minuter, perfekt… Trodde vi!
Och så var det den där jävla vinden igen!
På grund av vinden blir det för stora vågor i vattnet som gör att båten inte kan lägga an. Så någon tur till Lobos kunde det inte heller bli.
Siesta, siesta, siesta snälla ta slut. Men nej då spanjorerna måste vila till halv fem varje dag året runt.
Att hyra en bil på en 7 mil lång sur ö ska tydligen också vara ett gigantiskt projekt!
Första "Rent a car" Hade bara micra utan takräcke, inget en surfbräda går in i, inte ens på tvären.
Andra "Rent a car" Samma skit. men gav oss tips om någon lite längre upp på gatan.
Tredje "Rent a car" En liten Seat med takräcke. Vi är räddade! Äntligen och perfekt!
Chauffören äntligen med en bilnyckel i sin hand!
Vi bestämde oss för att fara till den bergiga delen av ön och fota lite åt grabbarna som bara fick se den slingriga vägen i mörker. Men… Solen går ner för tidigt i år och bara några mil från bergsväggen fick vi snällt vända hem då mörkret nosade oss i nacken.
Vacker dissig utsikt från bilen.
Idag prisar vi blåsväder, siesta och mörker.
En svettig hund
Finkorning sand, motvind till tusen och vinterns kallaste dag. Det går bara inte att motstå en springtur längst med havet! Av med flippfloppen, plugga in musiken, starta runkeeper, ett,två, tre och iväg!
Märkte idag en liten trötthet i låren och det är jobbigt att springa i sand du sjunker ner 10 centimeter i. Men nu vet jag att hela stranden är 1,5 km lång och springer du tillbaka också så är det 3 kilometer löpning som idag tog 23 minuter och 10 sekunder.
Svettig och nöjd efter springturen.
Sara satt och myste på stranden när jag svettig kom tillbaka.
Lite stups och stretching så kunde vi sedan iaktta de duktiga surfarna som tog sig an de modell större vågorna.
En surfarsnubbe kommer gående med sin bräda under armen och sina två busiga hundar springandes runt honom.
Så medan husse "rastar" sig själv i vågorna så får hundarna busa av sig energin.
Jag älskar hundmentaliteten i det här landet. De får vara med överallt, på restauranger, vid surfstranden säkert också på bio!
nästan alla går lösa och bryr sig inte om andra hundar.
Önskar att min tant också kunde vara med här och njuta av värmen.
Men jag vet att hon har det bra med farbror Emil hemma i Kiruna.
Dessutom är ju vitt guld lite bättre än blått flytande!
Surf up och dödspromenad.
Delad bakisdag
En helt vanlig torsdagkväll
Blod svett och kallsupar
En vattning dag.
Det är hårt
En resnde dag
går gjordes den första etappen till utlandet. Kiruna- Stockholm!
Idag gjordes den längre sträckan, Stockholm Fuerteventura!
Men innan planet gick in för landning så hann jag se lite av Uppsala där jag även köpte en för-evighet-minne-maskin…Kamera!
Dagen börjar 06:00 hos Sara Kompis Karin.
Där blev det lyxfrukost, Banan och hallonsmoothie. '
Vi sörplar i oss den smariga färgglada frukosten innan det blev dags att styra kosan mot Arlanda. I väntans tid där det inte fanns så mycket att göra så började jag lära känna min nya kompis, Olympus TG-830.
Bild bina
Planet går inför landning! Efter lite turbulent som kan jämföras med hur ett tåg studsar på rälsen en riktigt kall vinternatt.
Våra semesterkamrater Mats och Tobbe väntar så snällt med en renault cab som färdmedel.
det som bara känns bra i hela kroppen, äntligen framme och äntligen ett äventyr!
Vi började med att skratta och begrunda den vackra miljön vi befinner hos i!
Vi började med en utflykt till Morro Jable där vi stannade och åt mat.
Som ett fint avslut å hela måltid serverades ett dessertvin av något slag.
Och jag fick även alla gästers uppmärksamhet och fick avsluta min måltid genom en bugning. Men den historien kan jag dra en annan gång, vid ett annat tillfälle.
Mätta och belåtna styrde Mats bilen till de bergiga vägarna. Det var synd på mörkret att vi inte kunde se den fina utsikten. Rakt över ön 7 mil långa ön så nådde vi fram till vårst hem för två veckor, El cotillo!
En promenad längs stranden till en mojhitobar med Elvis målad stort på en vägg.
Det var så vår första kväll avslutades på surfön Fuerteventura.
Ruffriders, inget att förspilla
Hur påverkas du av nakna brudar?
Stolt egodag
