En svettig hund
Finkorning sand, motvind till tusen och vinterns kallaste dag. Det går bara inte att motstå en springtur längst med havet! Av med flippfloppen, plugga in musiken, starta runkeeper, ett,två, tre och iväg!
Märkte idag en liten trötthet i låren och det är jobbigt att springa i sand du sjunker ner 10 centimeter i. Men nu vet jag att hela stranden är 1,5 km lång och springer du tillbaka också så är det 3 kilometer löpning som idag tog 23 minuter och 10 sekunder.
Svettig och nöjd efter springturen.
Sara satt och myste på stranden när jag svettig kom tillbaka.
Lite stups och stretching så kunde vi sedan iaktta de duktiga surfarna som tog sig an de modell större vågorna.
En surfarsnubbe kommer gående med sin bräda under armen och sina två busiga hundar springandes runt honom.
Så medan husse "rastar" sig själv i vågorna så får hundarna busa av sig energin.
Jag älskar hundmentaliteten i det här landet. De får vara med överallt, på restauranger, vid surfstranden säkert också på bio!
nästan alla går lösa och bryr sig inte om andra hundar.
Önskar att min tant också kunde vara med här och njuta av värmen.
Men jag vet att hon har det bra med farbror Emil hemma i Kiruna.
Dessutom är ju vitt guld lite bättre än blått flytande!
Surf up och dödspromenad.
Några dagar har gått sedan sist. Men vad är det som hänt då?
Promenader, surf och drinkar Blev det i lördags.
Igår fick vi tjejer vinka av grabbarna som for med flyget hem till ett vitt norrland. Tror bestämt att de är på jobbet i skrivande stund.
Ett några hejdå kramar så for vi iväg och surfade!
Tränar på stance på stranden
Sara fångar vågen.
Action i vattnet.
En liten olycka skedde med min nya kamera.. snöret fastnade och rycktes bort i vattnet så en liten plastdetalj lossnade. Jag tror dock att den ännu är vattentät men det återstår att se när vi sticker och snorklar.
Vi bytte också boende igår och har nu våran bas i El Cotillo. Här är det lugnt och harmoniskt.
Jag sitter och kollar på en vacker solnedgång i El Cotillo.
Imorse när vi vaknade var vi sjukt sugna på den nya dagen!
Men röd flag på stranden betyder att det inte är nybörjarvågor.
Drack en kaffe och skulle hyra cykel.
Men idag hyr han inte ut några cyklar för de måste rengöras först, annars går de paj.
Lyckliga tjejer vid stranden i El Cotillo.
Istället för att cykla så tog vi bussen till Lajares. Bara för att "kolla läget".
Vi såg ett ställe som hyrde ut cyklar och frågade om vi fick hyra...
Svaret blev nej!
Tydligen var alla cyklar redan uthyrda!
Tror inte att det är meningen att jag och Sara ska cykla.
Vi beslutade oss istället för att ta en promenad på cirka 8 km tillbaka till El Cotillo.
Vi gick på låånga raksträckor med havet som slut!
Vi gick genom hårdpackade sandväggar som skymde våran sikt!
Och vi gick genom svår öken som nästan tog kol på oss!
Tur attt vi till slut kom hem och kunde gå till straden!
Adios!
Delad bakisdag
Upp med tuppen, pigg och alert, Eller?!
En av tre i alla fall!
Då större delen av resesällskapet kände av gårdagens tokigheter lite för mycket så fick jag hitta på ett eget tidsfördriv medan de vilade sig i form.
Det blev en sväng på stan, ett tappert försök till att hitta i denna stora turiststad.
Egentligen ville vi snorkla på eftermiddagen men ibland är det inte lätt att vara impulsiv. Speciellt inte när man måste boka minst en dag i förväg.
Sprudlande av energi som jag var, och Sara som inte var lika så pigg, vi fick hjelt enkelt mötas på halva vägen.
Vår kompromiss innebar att Sara skulle ligga och chilla på sandstranden och jag skulle ta mig en löprunda på samma strand!
Jag fixar ordning musiken till min strandrunda.
Det börjar bra. Härlig len sand som fötterna bara sjunker ner i.
Men några 100 meter senare börjar underlaget växla.
Jag sprang på hårdpackade sandstigar, stigar av vassa asymetriska lavastenar, betongpackad sand, Sand med vassa lavastenar, och gömda snäckskal.
Efter nån kilometer så började fötterna vänja sig vid smärtan och farten kunde ökas.
Efter 25 minuter löpning beslutade jag mig för att vända och springa tillbaka till Sara.
Då min blick oftast var tvungen att befinna sig neråt för att lyckas undvika de värsta stenarna så var det inte helt enkelt att veta exakt var jag hade sprungit på de öpnna sandfälten.
Jag styrde stegen på ett ungefär och ökade farten. När jag lyckades titta upp så skymtade jag en man i profil. En man som gick runt naken. Jag styrde stegen en bit bort från honom och ökade farten lite till.
Ojdå!
Framför mig såg jag en bunt av nakna män som promenerade precis där jag har tänkt att springa.
Tror bestämt att jag råkar springa rakt in i ett nudistläger för medelåldersmän.
Men musiken ljöd i mina öron och jag sprang om klungan av män och låtsades som ingenting!
Nu känns bara tröttheten i fotvalvet, ingen smärta från onda stenar.
Jag har just gått i mål från min lilla springrunda.
Med lite frigjord energi känns det bra att ha sprungit klart och kunna förtjänna ett dopp i havet.
Jag sprang 6,46 km och min tid blev ungefär 46 minuter.
Känns skönt att andas ut denna kväll och tagga mig för morgondagens misshandel av havet och surfbrädan!
En helt vanlig torsdagkväll
Kvällen igår inledes med varsin smarig drink på favorithaket. Gratis tapas serverades till dessa smakliga cocktails.
Lite extra alkohol i dessa än vad som serveras hemma i sverige.
Efter lite mer drinkar och kaffe så hamnade vi på ett torg där det bjöds på livemusik med spansk taktkänsla.
Där vi satt i stolarna och tittade på olika män och kvinnor vickande på höfterna med fötter utan skor.
Mina ben ville bara dansa, hela jag satt och "dansade" i stolen jag var placerad i.
Efter lite "du vågar aldrig"-snack så gick Tobba upp på dansgolvet och jag var inte många steg efter.
Jag skrattar åt Tobbas Glamorösa danssteg.
Musiken tystande och dansfötterna försvann. Det var dags för oss att fortsätta vår barrunda till nästa hak!
Vi råkade hamna på en karaokebar.
Om du inte visste det så ääääälskar jag att "göra bort mig" eller bara få uppmärksamhet!
Jag bläddrade igenom låtarkivet och hittade en vinnande låt: Not fair med Lilly Allen!
Jag rockar loss på scen!
Efter nån öl till så styrde vi våra vingliga steg längs torget med sikte på hotellet och vita lakan att bäda ner oss i.
Blod svett och kallsupar
Äntligen!
Idag blev det surf!
Trodde jag skulle vara bättre än jag var. Jag var urusel!
Men Sara däremot hon stod upp först av oss och säkert mest gånger också.
Det var rikigt roligt trotts näsblod, kallsupar, salt i näsan, halsbränna och en tjugo liter sand innanför våtdräkten.
Jag och sara beger oss ut med våra brädor för att bli spöade av havet.
PADDLE PADDLE PADDLE!!!
Och Sara paddlar som en tok. up upp and surf!
Titta inga händer. (självklart har hon varit rak i ryggen på vågen också, men allt lyckades inte fångas på bild).
Jag förbereder mig på upphopp.
Två stycken otroligt lyckliga semesterpinglor som hämtar andan i två sekunder.
JIPPIE!! Jag står upp! Jag gjorde det!
Eller så gjorde jag det inte. Många vurpor blev det.
Det här var grymt kul och dagen efter imorgon så är det dags igen. Men först så ska vi hinna klämma in lite mer äventyr.
Adios
En vattning dag.
Fantastiskt vad kul det kan vara med vatten!
Det blev en härlig dag som betod av att vara i vatten, gå vid vatten och titta på vatten.
Först kastade vi oss ut i poolen. Med kameran i högsta högg så fick jag bevis i 2D hur rolig vatten gör att man ser ut.
Första testbilden med kameran så var det mina ben som fastanade på bild.
Det är kul att bada två för då kan man fota varandra och verkligen se hur dum man ser ut.
Så jag är jätteglad att Sara Hoppade i och "lekte" Ariel med mig.
Mats var dagens badkruka!
Sara Simmar låångt under vattnet.
Och jag fick äntligen bevisa att jag faktiskt kan stå på händer. Vad säger du nu då Kiruna Crossfit??
Efter att badenbad i poolen så hoppade vi på lokalbussen och for till El Cotillo och satt på stranden.
Det var många vågsurfare i vattnet som förgyllde utsikten. Det är otroligt vackert när solen lyser över vattnet.
-Det är coolt att solen rör sig så fort, nyss var den mycket högre!
-Egentligen står solen stilla och det är vi som snurrar så fort.
-Aha det är därför man känner sig snurrig idag, jag som trodde det var ölen!
Till slut orkade inte solen över havet och mörkret gjorde sitt intrång.
En magisk stämning när vi tog våra flipflop på fötterna och började bege oss mot bussen och Corralejo.
Det är hårt
Lite rättelserfrån inlägget igår. Det är inte El Cotillo som vi bor i utan Corralejo. Men när man ärute och ränner på mohjitobarer sent på nätterna så är det lätt att tröttheten tar över hjärnan.
Nu sitter och ch myser med ett glass morgonkaffe och inom kort bär det av till lokaltrafiken för dagens äventyr.
En resnde dag
går gjordes den första etappen till utlandet. Kiruna- Stockholm!
Idag gjordes den längre sträckan, Stockholm Fuerteventura!
Men innan planet gick in för landning så hann jag se lite av Uppsala där jag även köpte en för-evighet-minne-maskin…Kamera!
Dagen börjar 06:00 hos Sara Kompis Karin.
Där blev det lyxfrukost, Banan och hallonsmoothie. '
Vi sörplar i oss den smariga färgglada frukosten innan det blev dags att styra kosan mot Arlanda. I väntans tid där det inte fanns så mycket att göra så började jag lära känna min nya kompis, Olympus TG-830.
Bild bina
Planet går inför landning! Efter lite turbulent som kan jämföras med hur ett tåg studsar på rälsen en riktigt kall vinternatt.
Våra semesterkamrater Mats och Tobbe väntar så snällt med en renault cab som färdmedel.
det som bara känns bra i hela kroppen, äntligen framme och äntligen ett äventyr!
Vi började med att skratta och begrunda den vackra miljön vi befinner hos i!
Vi började med en utflykt till Morro Jable där vi stannade och åt mat.
Som ett fint avslut å hela måltid serverades ett dessertvin av något slag.
Och jag fick även alla gästers uppmärksamhet och fick avsluta min måltid genom en bugning. Men den historien kan jag dra en annan gång, vid ett annat tillfälle.
Mätta och belåtna styrde Mats bilen till de bergiga vägarna. Det var synd på mörkret att vi inte kunde se den fina utsikten. Rakt över ön 7 mil långa ön så nådde vi fram till vårst hem för två veckor, El cotillo!
En promenad längs stranden till en mojhitobar med Elvis målad stort på en vägg.
Det var så vår första kväll avslutades på surfön Fuerteventura.
Ruffriders, inget att förspilla
När jag är trött blir jag glömsk, klumpig och har kortare stubin än vanligt.
Natten som var sov jag hur bra som helst.
Varvade ner med annonsbladets korsord och sedan spikmatta.
Dimva ligger nosande bredvid mig och snarkar.
Och jag snarkar inte!
Ändå har jag varit kanontrött idag.
Strax innan fem då det var dags att fara på crossfitpasset, inte alls sugen på träning. Men jag tog mig i kragen.
Som veckans rutin varit så packar jag ner garagekläderna i en påse så jag direkt efter passet kan åka och dra några varv med rollern.
Jag tar på mig ytterkläderna, Dimva får också på sig kläder och vi går med raska steg till volvon.
Wrroooom. tuut tut.
Fantastiskt roligt pass, det vara bara att kötta!
Jag parkerar utanför garaget och sträcker mig efter min färdigpackade påse, men!
Finns ingen påse där!
Jag överväger att skippa målningen men va fan!
Det tar max 20 minuter. Jag får helt enkelt vara försiktig så jag inte får färg på kläderna.
Hur tror ni det gick?
En trött Sabina Med en roller dränkt i pigelingrön färg?!
Redan på första skivan råkar jag lägga magen i färg.
Typiskt att jag skulle ha tränat i min fina Ruffriders t-shirt från björkissäsong -09.
Men inga tårar att förspilla.
TADA!
Nu har jag en ruffriders-garage-t-shirt.
Istället för en träna-tills-du-svimmar-t-shirt.
Ruffriders har sköna kläder!
Hur påverkas du av nakna brudar?
Hur många minuter kan du sitta vid din dator nu?
Kan du ta dig några minuter att läsa texten på länken här nedanför?
Har du läst?
Är du för, är du mot?
Kan du berätta vilken följd en strippklubb i stan där du bor kan ge?
Blir det några alls, blir det kaos?
Jag vill inte veta hur diskriminerande eller hur fantastiskt bra det är med en strippklubb.
Jag vill veta hur du tror strippklubben kommer påverka och/eller förändra beteendet hos våra medmänniskor
Så skriv gärna en kommentar om din vision.
Tack tack.
Stolt egodag
Vissa saker är bättre än andra!
Vissa saker är snyggare än andra.
Vissa har sin stjärnglans.
(Stolt mercedes benz ägare).
Bygga måla bygga. Medan jag väntar på mina isolerplattor så målar jag lite istället.
Det börjar ta sig bakåt.
Jag tänker dock inte berätta hur länge jag höll på för att lyckas styra in det där förbannade släpet.
Men som farfar sa: Det ska gå!
Mera färg åt folket
Jag är en helt vanlig tjej med helt vanliga drömmar!
Nu drömmer jag om mintgröna väggar och schackrutigt golv!
Färgen till de mesta väggarna är inhandlat. Äntligen får jag börja med det jag längtat så till: Måla!
Det är så fantastiskt att arbete med klara "karamellfärger. Färger gör mig glad!
Att sedan få välja exakt vilka sprakande kombinationer det ska bli är fantastiskt!
Samtidigt som rollern rullas över plywoodskivan så nynnar jag:
subbasubba dubbadubba jobbajobba sobbasobba.
Det är så jag minns att vaktmästern sjung i "Ovid och hans gäng".
Grunden är lagd på två skivor och imorgon blir det mer färg. Fantastiskt!
Färgtussar och pälsbollar
Min älskade skabbtuss!
Stackars tjejen fick skabb för några veckor sedan och sedan dess har hennes päls inte varit sig lik!
Hon bygger vinterpäls men den lossnar på en gång.
snabeldraken har varit framme varenda dag.
Så igår fick en sig en dusch med speciallshampo.
Pälsen, den släppte!
"Skabby" Inte helt nöjd att stå i duschen i en timma!
Efter duscehn så fanns det fortfarande päls som ville lossna!
Så nu ser min tjej ut precis som hon bruakr göra på sommaren.
Underullslös, smal hals och slank midja.
Vad är hon för huskey som måste ha täcke vid nollan!
Lsd-tripp, hippiebuss, barnslig...
Målet är hippiebuss!
Det ska vara färger!
Det kommer bli discokula!
DU kommer bli glad när du är hos mig!
Fick färgprovshjälp av Sara idag.
Jag har haft en vision i mitt huvud som jag ville höra en åsikt på.
Vi kastade lite "färgbollar" fram och tillbaka.
Tack Sara du var till stor hjälp.
Färglada väggar blir det bästa för min hippiebuss.
Färgprover, Sara, kaffekopp och kakor gjorde att vi hittade de bästa färgerna!
Så hur blir det nu då? vad blir det för tokiga färger?
Den som läser får se!
Golvigt värre
Beställt!
I min vita skåpbil sedd från utsidan så kommer det bli värsta hippie- färgsprakande- discohusbilen invändigt.
Första steget till mitt rullande hem är ett schackrutigt golv!
Du lever hos mig och hos de andra som tänker på dig.
På ett tåg mitt i natten. ljudet av metall mot metall och vinden som tåget susade förbi Blandades med sorgsna tankar som höll mig vaken när mörkret gjort sitt inbrott.
Jag vet inte exakt hur många veckor sedan det är nu.
Jag har förmågan att glömma bort svåra stunder och detta är inget undantag!
en positiv realist måste kämpa så tårarna sprutar för att inse!
Inse att ett hjärta som slutat att slå inte är dött.
Inse att med mina ord och min talan kan en människa leva vidare,
Trots att kroppen åter till jord skall varda!
Lasse "Farfar" Lindblom
Del 2, Ett tyst rum
Samtalet kom en sen kväll.
-Farfar har fått en stroke!
Det var allt just då. Jag minns att jag var lugn.
Lite senare yttligare ett samtal.
-Den är inte livshotande, men! Han har tappat talförmågan och blivit förlamad på höger sida.
Nu kommer tårarna och en hejdlös gråt.
Ett helt klart huvud blev fängslad i en kropp som inte ville se, tala eller känna.
Del 3 Blodröda rosor och orangea kragar
En bok slutar alltid med en sista sida,
och en kropp med nedbrytelse.
Låt mig få tända ett ljus
Det var jättevackert.
Fina blomsterbuketter prydes mot hans dolda kropp gömd i en kista utav trä.
Håll mitt hjärta
Att lägga en ros på de andra rosorna som gnistrar rött som blod.
Att veta, det är sista rosen som kommer bli lagd. Att känna att det verkligen händer, det är fruktansvärt.
Att veta att den här människan är borta för evigt.
Aldrig kommer tillbaka,
Aldrig krama om.
Aldrig igen få höra historier.
Att inse att min farfar är död!
Eller...
...Men han är inte död!
Kroppen som har gjort det möjligt för oss att se, känna och lyssna på honom är borta.
Men farfar, han lever vidare.
Det är inte längre farfar själv som bestämmer om han ska leva eller inte.
Det förtroendet har han lämnat över på mig, och på dig!
Genom våra ord och genom våra släktband.
Idag ska jag se till att farfar lever!
Del 1 Dopet och ett fysiskt förväl
Systers vackra tjejer döptes några veckor innan.
Farfar var där.
Det var några månader sedan jag var hemma och såg att han magrat av och skaffat sig en rullator.
87 år och han skämtar om att har den senaste modellen rullator, den hade dessutom turbo!
Hans humor har alltid lockat hans omgivning till skratt.
En jättefin cermoni och farfars berörda ögon fick mig att le.
Farfar har alltid älskat hundar och brukade vara hundvakt åt Fia.
Eftersom jag vet hur mycket glädje en hund kan skänka till någon som tycker om den tillbaka så fick farfar vara "hundvakt" åt Dimva. Han klappade henne och gav henne resterna från sin tallrik.
Jag serverade farfar den jättegoda morotskakan.
Gav honom skeden och lade en handduk i hans knä. Synen är inte som den en gång var. mindre än 15% var kvar och det var svårt att få in skeden i munnen, än svårare att lyckas få en bit kaka på den innan.
Jag frågade om jag skulle hjälpa.
-"Det ska gå!" Det var svaret jag fick! Det ska gå! Och Det gick!
När den sista dagen i Hallsberg var kommen gjorde jag en omellette och for med den till farfar.
Han tackade så mycket och sa att det var bra för nu hade han lunch också!
Jag satt där och pratade med honom en stund. Men bilresan upp till Kiruna är lång och jag var tvungen att börja rulla.
Nu efteråt känns det som om jag visste att det här skulle bli ett sista hejdå. Jag sa aldrig "vi ses snart igen" Jag sa aldrig "vi hörs farfar". Han satt där i sin fotölj i vardagsrummet. Jag lutade mig fram kramade honom och sa hejdå. Rätar på mig och ser hans ögon. Det var inte ovanligt att han ögon var våta vid avvink den senaste tiden. Men det gjorde ändå ont att se!
Jag satte mig på huk och kramade om honom igen! den här gången länge och hårt. Det gick inte att hålla tillbaka. Små tårar började rulla ner för min kind, så jag höll andan.
När vi släppte varandra var jag lite lättad över hans dåliga syn. Då slapp han se mig gråta. Samlade ord och reste mig...Det var då som det sista fysiska avskedet mellan mig och min farfar bildades!
Och för mig känns det som det verkligen var, ett sista förväl!
Del 4 Min hyllning och liv åt dig
Men det ska inte vara ett sista, vi behöver inte vinka adjö! För du lever ju nu!
Precis nu när jag skriver detta om dig och när andra läser denna text och tänker på dig!
Så låt mig berätta lite kort om mina tankar om dig farfar!
Egentligen ville jag säga det här till dig när du hade din fysiska kropp men orden nådde aldrig fram då.
Så då kan jag säga det nu, för jag vet att du lyssnar!
För mig är du en förebild!
Oavsett hur svårt du haft det när din kropp inte rikigt velat så har du ändå alltid kämpat vidare.
Du har fortsatt dra dina "farfarskämt" som får alla i din närhet att skratta hjärtligt.
Din inställning till att fortsätta kämpa trots att synen sviker, "det ska gå"! För det är inte försent förren man faktiskt ger upp. Jag tror inte du rikigt förstod hur mycket av din kämparglöd och envishet tände beundran och viljan att ha samma drivkraft som du hade!
En annan sak som du har gjort har fått mig att ändra attityd mot livet.
Här är du förvisso inte ensam, här var ni två!
Det var du farfar och din fästmö!
Lurigt att du gick och förlovade dig för sex år sedan och inte sagt något. Jag tycker det är jättevackert! Här visar du också att du var värsta ungdomen själv. För det är väl ändå bara ungdomar som förlovar sig i smyg?!
Ni visade att det aldrig är för sent att älska en annan människa.
Vad du lärde mig genom din kärlek äldre dar är något som jag tänker på väldigt ofta:
Du slutar inte leva förren du dör!
Och det är när du slutar leva som du dör!
jag behöver inte känna någon stress över livet.
Känna att vissa saker måste ske inom en viss tid för att det tillhör "normen".
Det viktigaste är att jag lever det liv jag vill leva!
Att jag är där jag vill vara.
Umgås med de jag vill umgås med.
Att kärleken även kan dyka upp efter 70 plus.
För mig är du en hjälte och jag beundrar dig!
TACK FARFAR
Farfar med Annabell
popigt värre
Det där flytet?
Idag blev jag sur.
Dunka huvudet i lampan
Dunka foten i kanten
Dunka huvudet i lampan igen
Spilla lim.
Men vad gör det!
Jag har sen köpet av min sprinter haft fyra små hål där misstänkt backkamera har suttit.
Idag åkte dem igen!
Denna bild är tagen från ovan.
Popnit är helt fantatiskt.
Tyvärr var hålen lite lite för stora och en popnit fick offra sig då jag tog reda på detta.
Jag löste det hela med att lägga bricka på båda sidorna.
För att sluta helt tätt så satte jag lite pl200 på brickorna.
En popnit på plats sedd från insidan.
Så flytet kom tillslut och yttligare en takisolering på plats.
Har gått i taket
Ibalnd behövs kunskap för glädje.
Det har jag lärt mig idag.
För idag var det riktigt kul att spruta fogskum och sätta isolering!
För några månader sedan då jag fyllde den första balken hade jag ingen anning om hur fogskum beter sig eller dess "styrka". Idag har jag som koll på läget så jag bara:
Sågar lite, sprutar lite, stöttar lite.
Idag nådde jag en etapp. Nu är det dags för taket att få sig en rejäl omgång!
Första takbiten på plats, Tyvärr så har jag bara två duschstänger så det får helt enkelt bli en takbit om dagen.
Den första takisoleringsbiten stöttas för härdning.
Även om jag tycker att det var kul i garaget idag så vet jag en som inte alls tycker det är lika kul!
Fröken Dimva ligger som mest bara och bokstavligen blänger på mig.
Hon undrar säkert när vi ska lämna det där skitiga stället och gosa hemma i sängen istället, eller varför inte ta en härlig höstpromenad i skogen! Sorry gumman du kan inte få som du vill jämt.
Dimva blänger surt med munkorg (slicka sår skydd) på.
Vinden vänder
Innan min namnteckning hamnade på det där pappret så planerade jag livet ett år framåt hela tiden.
Efter vinternjobb i fjällen
efter sommarfågel i gruvan
Efter byggare i Jukkas
....Så började allt om och jag hade valmöjligheten att inte två år i rad jobba där.
Problemet med hundvakt under sommaren skulle lösa sig själva efter älgjakten.
Ledigheten visste jag precis när den skulle komma. (cirka 3 månader per år)
Det var ganska problemfritt, enkelt! Lite mer papper, letande efter bostad, pengaplanering.
Men det var fritt, kul och fantastiska människor som bara dök upp.
Enkelt!
Och nu innan ett år som tillsvidare på Sveriges stora fabrik till miljarder, så strömmade problemen in i början av sommaren. Helt plötsligt så var det inte bara det där året som skulle planeras, Helt plötsligt fanns det ingen tidsgräns! Det kanske är det som i folkmun skulle vara att ta tag i sitt liv.
Den värsta tiden på året är sommaren!
Men nu har sommaren passerat, jag har fått säga adjö, varit nära mina familj, flyttat, avstyrt och talat ut.
Jag välkomnar hösten med öppna armar, jag välkomnar frosten på backen, de hala fläckarna, bilrutor som måste skrapas.
I all svår tid som passerat finns det alltid glädje som får läppar att le och ögon att skratta.
En viktig del är att prata!
Vissa har fått lyssna på mina "känslobekymmer"
Andra har berättat om handarbetets ädla konst.
Och ibland behövs en paus från sig själv genom en tigande mun och spetsat öra.
När kylan kryper närmare och sveper in dig i hutter
När andetaget du du tagit bilder ett bolmande moln
När lövet har fallit från kronan och när det en gång gröna gräset blivit vitt.
Då vet du att den värmande sommaren har passerat.
Då är det säkert att höstens mörker och kyla är kommen
och då vet du att det vita guldet snart kommer falla.
När du vet det här vet du också att vinden kommer att vända.
När kylan smeker din kind i den disiga skogpromenaden
då kommer det varma lugnet fylla ditt sinne.
När solen inte når över horizonten då vet du.
Att vinden har vänt.
Valet för 9 månader sedan
För ett år sedan hade jag adrig trott att det här skulle ske så snart.
Jag trodde att det skulle dröja mycket längre.
Men ibland överraskar livets val mig och jag kan faktiskt erkänna att det ska bli fantastiskt skönt!
Som en före detta trogen säsongare Som hoppat från olika jobb i den vackraste delen i Sverige, norra Norrland.
För 9 månader sedan gjorde jag ett aktivt val som jag absolut inte kommer att ångra.
För det viktigaste är ju att du trivs i din vardag och med de människor, gamla som äldre du omges av hela året.
Jag valde bort massa pappersarbete,
jobbiga möten hos myndigheter och förvridna sanningar över luren!
Det var ett telefonsamtal från en vän till mig som kom att förändra en stor del i mitt liv.
Det var några dagar av tankar innan jag ringde och bad om en genomgång.
Den varade i tre timmar och jag fick se hur mitt liv till stor del kommer att se ut.
Efter det blev det grublande. Är det verkligen det här jag vill?
Det kommer vara grått, kallt och blåsigt.
Inte varmt, mjukt och grönt.
Grubblade några dagar till och sedan öppnade jag min dator, loggade in, skrev ett mejl, läste igenom, drog efter andan, väntade några sekunder och tryckte på skicka.
Efter några veckor i väntan blev jag kallad till intervju.
De frågade massa frågor om mig och hur jag reagerar i olika situationer.
Om min familjebild och fritid.
Det gick några dagar...
...
...
...
Telefonen ringer...
Beskedet är positivt!
Jag fick det jag sökte!
Den första januari började jag arbeta på skiprep, LKAB och blev därmed första tjej.
I hela sex månader och 13 dagar av anställning har jag skruvat, skrattat och svurit med Mina arbetskollegor.
En fantastisk kollektion av "gubbar" Som jag tillbringar min tid med 2 av 3 veckor.
Denna vardag har nu gett mig semesterdagar och idag officiellt går jag på semester för första gången i mitt liv.
Jag kommer vara ledig en hel månad utan att vara "mellan två jobb" som det var under min fantastiska säsongsarbetarperiod.
Det innebär att jag inte behöver ta kontakt med arbetsförmedlingen och slipper skriva en massa jobbiga papper. Det enda jag behöver är att åka till mitt barndomshem och umgås med min familj.
För nu jag har semester!
Tack till:
Jari Söyrinki
Min familj
Mina kollegor
Mina vänner
Vatten över huvudet
Kanske att jag skulle ta mig tid att tvätta min sovsäck som har bahövt ett bad i säkert ett halvår.
Jag har bearbetat tvättandet i en hel vecka och idag skedde det!
Men det blev inte alldeles enkelt.
Lappen visade klart och tydligt att det var handtvätt som gällde!
Så jag tryckte in den i maskinen!
Säcken var på tok för stor för maskinen.
Så jag pressade in det sista!
30 grader utan centrifug.
Det borde göra susen!
Men tänk om??
Då sitter jag kvar en stund och kollar!
Inte gick det många minuter för mig att förstå att detta kommer inte funka, FAN!
Jaja bara börja gnuga för hand i den så vanligt stora baljen som till min sovsäck var det minsta jag sett.
Och tungt blev det!
Varm, blöt och lite småsur gnugade jag på och försökte skölja bort tvättmedlet.
Äsch ids inte mer nu, in med den i torkrummet.
UFf Uppfs HÖöööö.
Med mycket slit och blöta armar lyckades jag till slut få upp ena änden på stållinan. Hoppas den håller!?!
UFf Uppfs HÖöööö.
Japp då var båda ändarna uppe!
Oj vad det rinner vatten från den. Bokstavligen forsar.
Japp tur det finns hinkar!
Tre timmar senare i värme!
Kan fortfarande vrida vatten ur ändarna men mitt på börjar den kännas torr.
Tänk om jag skulle vända på den en gång?
Plaskvåt!
Så nu är tvättiden slut för över en timma sedan och där hänger min blöta sovsäck.
Jag tror bestämt jag tog mig vatten över huvudet!
