OOBinaOO SkrattMuskler

Dåligt att jag inte skriver oftare men det finns som inte riktigt tid att hinna med att uppdatera en blogg och samtidigt ha internet. Nu är jag och jenny i sankt anton. Vi kom igårkväll efter en överraskning som misslyckads totalt. Jenny skulle hälsa på en gammal vän i parken i silvretta men när vi kommer upp på berget visar det sig att vi är på fel berg och att snubben inte ens är där. Så vi styrde nosen mot sankt anton. Hittade en parkering där vi egentligen inte får stå men vi orkade inte leta. Vi drog på oss jeans, träffade jennys polare och drack varsin öl. Idag på morgon var det mulet ute så vi tog oss en välbehövlig sovmorgon. Upptäckte att vi fått en P-varning. Det blir att ställa oss på kyrkogården sen. Där kan vi nog stå i lugn och ro utsn en massa P-vakter. Nu sitter vi på ett hotell och dricker lite kaffe. Känns lite tungt att lämna engelberg. Mysigt och litet ställe. Så imorgon blir det att pumpa lite puder på alla dessa berg och då kanske jag sitter i klistret igen. Och Mats visst drar jag några svängar för dig också. Kanske jag åker till portugal ska du lära mig surfa då? Kom igen. Och förresten bussen rullar på fint nu. Det lyser och funkar fint. Måste återigen lösa mitt gasolproblem igen här i österrike.

Efter allt detta vita guld som delar sig när vi surfar fram. Magen bara kurrar och kurrar så vi fyllde dem med kaffedrink och jordnötter! Det stillade hungern så vi orkade ta oss en fin och varm dusch för att sen tillsammans med dimva och magnus ta oss till en restaurang och äta en riktigt god pizza! Mysigt att Dimva kunde följa. Hon låg egentligen mest och blundade under bordet. Efter maten gick vi och satte oss i baren. En coffe nils beställdes in och Dimva fick lite grädde från toppen. När kaffet var uppdrucket så finns det som vanligt inte tid för att sova, nästa bar var ett faktum. Lite fint pepparmynta te med grön vodka blev till två sängfösare tillsamans med en mintshot. Men nu när klockan är halv tre är sängen bäddad och det är dags för ögonlocken att falla ner. Dimva snarkar redan...

Eftersom mina halvljus inte riktigt vill funka så måste jag sluta rulla innan solen går ner. Jag åkte till en ort och hoppades på internetlycka. Hittade och tappade bort. Åkte fel, rakt ut i ingenstans och som tur var kom jag till am wiengarden. Tyvärr inget internet men en fin hundpromenad. Jag bäddade upp sängen, slog på gasolen och bäddade ner mig. Men mitt i natten vaknar jag av kylan! Jag kliver upp till pannan och ser att lågan är död. Testar tända och det funkar! Men så dör den igen. Jag hoppas att det bara är gasolen som är slut och att inte pannan är trasig, det hade tyvärr inte förvånat mig om den var paj. Allt iden där bussen faller samman! Så det var bara att inse fakta: natten kommer bli kall! Kryper ner i min -15 sovsäck, stoppar in huvudet och känner värmen. Jag köpte en termometer på dollar store som inte är helt fullitlig, den vissade i alla fall -23 grader ute och 14 grader inne. Men när drt kom rök när jag andades och vattnet frös till is. Drog jag slutsatsen att det var lika kallt inne som ute. Var lite rädd att dimva skulle frysa så jag bäddade in henne i täcket som hon några gånger under natten bädda sig ur. Så fort jag såg att det blivit ljust studsade jag mig fram till ratten. Måtte bara bilen starta i den här kylan! Efter några försök hoppade drn igång och det var full gas, den får inte dl nu när jag fått igång den... Duns duns hör jag från där bak när hag svängde kraftigt. Tydligen hade inte allt vatten frusit och nu hade jag is övr hela golvet. Stanna, torka det värsta och åker.

Nu är jag efter mycket felkörning och hjälp av en tysk hjälte är jag ombord. Men jag ska försöka få tag på internet imorgon och berätta mer utförligt om min magknip, fortkörning och bloddroppen!

Jag lever. Och är ännu i sverige, till och med i hallsberg! Men imorgon rullar jag mot gbg. Under de här dagarna jag varit hemma har jag njutit av min goda familjs sällskap och självklart fixat med bussen. Nu är batterierna ihopkopplade så båda laddas på generatorn. Termostaten är byt, draperiet sytt, extra isolering på plats, skruvat upp brandvarnare, takbox eller bakbox ditbultad, cigguttag monterad, krokar skruvade, lösning med reservhjul fattad, isat lös min vattenpump. Det har hänt en hel del med andra ord och det är anledningen till min aktiva inaktivitet. Imorgon ska ett elastiskt snöre upp (hålla hängda saker stilla) . Reservhjulet spännas fast. Tvätta golvet. Sen sticker jag. Stannar en natt hos malin och sen blir det hej då sverige. Vi ses till våren. Och vi ses på min blivande aktiva blogg.

Sitter just nu på mekonomen och håller tummarna för att hjulinställningen skall gå att genomföra. Lilla huset har varit i luften en gång så jag tror inte att liften är för liten i alla fall. Jag har snart inget blod kvar i tummarna!
Efter gårdagens obehagliga händelse på tidig kväll. Körde jag senare fram bussen, bort från motorstolpen. Jag bäddade ut sängen, hjälpte Dimva upp och kröp under täcket. Hela 17 grader hade jag hela natten. Så hemma i hallsberg blir det att sätta lite smart isolering i dörrar och tak.
Kvart över fyra vaknade jag av att plogbilen plogade runt min bil, han var då morgonpigg. Men jag tvekade inte, rättade till täcket, burrade in ansiktet i Dimvas päls och somnade om.

Minus nio grader ute och plus 15 grader inne. En mycket behaglig sovtemperatur. Dimva ser dock ut att tycka det är lite kallt och rullar ihop sig som världens gulligaste räv.

Hej då Gällivare, dags att lämna dig för att fortsätta på mitt äventyr!

Det var med vemod i halsen som jag packade in det sista i bussen och låste Jennys dörr. Innan jag fortsatte stannade jag till hos Gunilla som är en mamma till en god vän. Fick mig en matbit och hon en husesyn på bussen, efter det for jag iväg med kosan styrd mot Luleå.

Ungefär efter halva biten blev jag jättekissnödig men jag höll mig hela vägen till Luleås OkQ8. Jag har hjulinställning klockan 9 imorgon bitti på mekonomen och efter toabesöket bestämde jag mig för att snurra runt och leta efter mekonomen och en bra sovplats. Hittade en Mekonomen men jag har ännu inte tagit reda på om det är rätt. Ska kolla in karta lite senare.

Ibland är jag lite otålig och det ångrar jag nu. Innan jag åkte från Gällivare så orkade jag inte ladda varken datorn och telefonen full (är sjukt less på Iphones otillräckliga batteritid). Så när jag väl var i Luleå hade telefonen endast 7 % kvar, ups. Men jag kom på den briljanta idén att leta rätt på en motorvärmarstolpe så jag får el till bussen. Sagt och gjort pluggar in stickkontakten och så har jag 220volt uttag inomhus. Men, det funkar inte att ladda datorn! Har det någonting med hur mycket ström en motorvärmarstolpe ger ut, någon som vet? Berätta gärna för mig kan vara kul och bra att veta.

Jag och Dimva tog en promenad till Ica och handlade lite nödvändigheter, Bröd, juice och godis! När vi återvände startade jag gasolvärmen och det är nu det blir spännande! Jag har ju aldrig sovit i mitt rullande hem när det har varit minusgrader utomhus. Jag investerade i en termometer med inne- och utetemperaturer. så just nu är det -10 grader utomhus och +3 grader här inne. Förhoppningsvis kommer temperaturen att stiga rören är varma i alla fall. Tänker jag tillbaka på den hösten jag arbetade på icehotel och lånade Perres och Uffes husvagn då ena cirkulationspumpen gick paj. Jag minns att det alltid diffade 26 grader. -20 ute, +6 inne, -30 ute -4 inne. och vissa nätter blev blev det -35 grader. Så hemskt var det egentligen inte. När jag körde med gasol och el samtidigt blev det mer värme men temperaturen låg mellan 13 och 16 grader.

Jag börjar tror att det är en jättedum idé att fara ensam på ett sång här upptåg. Hände just en grej:

Jag sitter i min husbil på en stor parkering någonstans i Luleå, skriver och tuggar karameller. Framför mig har jag ett fönster utan gardin och då ser jag en bil som ställer sig bredvid mig. Jag står på en helt tom motorvärmsarrad som man inte får stå på utan tillstånd. Den här bilen ställer sig bredvid min och stänger av motorn för att bara en liten stund senare slå på den igen och jag vet inte om föraren klivit ut något. Första tanken: Jag har inte låst bakdörren! Andra tanken: Han kommer skära sönder mina däck! Svinrädd med andra ord. Samlar mig lite och försöker tänka realistiskt: Dem kanske ringer polisen, jag står ju faktiskt där jag inte får stå! Det skumma med den här bilen är att  den åkte bort och gör exakt samma sak igen! Nu börjar jag bli nojig på riktigt. Jag plockar upp min halvladdade telefon och ringer syster Tess. Med henne på tråden lyckas jag se regskylten på bilen. Tess Karl Anders kollar upp ägaren. Och nu börjar det riktigt skumma. Jag står gömd bakom draperiet och kollar vad min misstänkta rånare håller på med. Skumt beter han sig också. På den här långa stora parkeringen åker han fram och tillbaka några gånger, Vad tusan håller han på med? Tillbaka igen bredvid mig, Samma grej, motorn stängs av. Dunk dunk hjärtart mitt slår. Åker till andra sidan och tillbaka. Bakom mitt draperi ser jag hur förarens sällskap går till bakluckan, tar med ena handen på den öppnar och slår igen. Efter det går han fram till förarsidan varefter föraren kliver ut, går runt och sätter sig på passagerarsidan. Jag skrattar lättnad i telefonen och konstanterar att jag INTE kommer bli rånad. Efter det skumma körandet fram och tillbaka, start och stopp förstår jag att det inte var en van förare som ställde sin bil bredvid min, och att det inte var en parkering när motorn stannade utan ett kärringstopp. Efter denna actionfyllda söndagshändelse kan jag också bestämt se att inomhustemperaturen har stigit med två grader och ligger numera på +5. Så nu vrider jag värmen på max och njuter med låsta dörrar.