OOBinaOO SkrattMuskler

Eftersom elen håller på och krånglar för mig, (säkringarna blir glödheta och höger vill ibland inte lysa.) tog jag helt enkelt bort säkringarna. det är många bilar här som kör utan. Men nu har det börjat bli mörkt och jag krånglade mig in till ett villområde och på så vis har jag nu lyckas få internet. Jag är inte helt säker på om jag vågar stå här hela natten. tror nästan inte det. men ett litet tag i alla fall. Det enda jag har gjort idag är att köra bil, och ha en stor klump i magen. Dagen började ganska bra efter 11 timmars sovning. Solen sken och brillorna åkte på. Sen blev det dags för matlagning och då upptäcker jag att min vattenkran har frusit. Vissa slangar sitter på lite kallare ställen. Så nu är jag till 90% säker. när den här resan är avklarad blir det att sälja obäket. Dimvas tass ser bra ut, ingen infektion och kanske redan börjat läka. Om jag inte haft ett mål i denna stund hade jag kanske vänt tillbaka. Ingen här kan mer än fyra ord engelska och alla är en gnutta otrevliga, Tyskland ser ut som sveriges skåne. Bara platt och ingen snö! Det r tur för mig att Jenny kommer på söndag. Jag saknar henne så mycket så jag hade kunnat vara kär i henne. Hon blir verkligen min räddare på den här resan! För nu har jag faktiskt något att se fram emot. Just nu känns hela livet som en massa motgångar. Men nu är det bara 48 timmar och 48 mil kvar tills stålkvinnan kommer. Många varma kramar till JennyPenny.