En sista tripp och Ett stort tack
Bussen rullade och Tyskland blev avklarat på nästan en dag bara.
Allt gick som smidigt, kanske inte så fort men smidigt i alla fall.
Kom till rostock och kötpe ömig en biljett till tryggheten. Istället för att ligga och trycka i min bil bestämde jag mig för att faktiskt krypa ur mitt skal, sätta mig i väntrummet och faktiskt befinna mig inomhus under den 5 timmar långa båtfärden.
Utsikten från det väntrum med heltäckningsmatta och en skön blå soffa gick inte rikgit att klaga på. Boken om tio hemska dagar följde med mig in. tyvärr är det ganska mycket information och mellan varven tog jag mig nogra tupplurar också.
Dimva var självklart med in, Kanske inte helt nöjd när hon placerades på golvet istället för att få ligga lilla sked bredvid mig och mysa. Men det kommer det bli mer av hemma i Hallsberg.
***
Nu är jag tillbaka i Sverige, Hallsberg och om några dagar beger jag mig upp till Björkliden. Jag tror bestämt att min resa med husbil härmed måste förklaras avslutad!
Som sammanfattning på hur det har varit kan jag bara svara att den har haft allt!
Tårar, skratt. lycka, ensamhet. Adrenalin, dvala.
Det känns helt fantastikst att den är avklarad, för jag har gjort det! Jag gjorde det! Inte helt på egen hand, vilket som var tur! Men resan är avklarad.
Lite mer hud på näsan och erfaranheter i ryggsäcken till nästa äventyr som väntar mig och min Dimva.
En komisk sak: Jag trodde jag skulle lära mig att uppskatta sälskapet av mig själv. Istället lärde jag mig hur mycket jag uppskattar sälskapet av andra människor. Ett leende från hon som tog betalt på macken kunde göra min dag och jag kunde göra glädjeskutt efter att fått öppna min mun och bytt lite ord.
Nu väntar Björkliden och mer brädåkning och kanske lite slit. En vardag vanlig för mig och inte lika intressant som en tripp i en gammal rörmokarbuss ombyggd till husbil i Europa. Så härmed Kommer mitt bloggande att läggas på hyllan. Där kommer bloggen ligga tills nästa resa börjar ta form. Så tack alla läsare, vänner och bekanta som följt med mig och Dimva (jenny) på våra äventyr och upptåg. för nu går jag in i cirklen igen.
Kram och godnatt
Mot tryggheten
Ikväll lämnar jag Andermatt. hade egentligen tänkt åka imorgon men kom fram till att det är mindre trafik på kvällen och då slipper jag ha så många bilar bakom mig. På tisdag hoppas jag kunna ta färjan över hem. så Tyskland här kommer vi. :D
P.S Sjukt hemlängtan (Hem=hallsberg, björkis, Kiruna)
Den där jävla gasolen!
Åkte till samma ställe i luzern som fyllde på min svenska flaska för tre veckor sedan. Nu när jag är här får jag reda på att det är olagligt. Chefen kommer om en timme och jag håller tummarna för att hon låter mig fylla den. Jag kör lite Binastyle igrn. Är på promenad i ett villområde och boom internetfrågan är löst! Så om gasolen inte fylls på nu så skiter hag i det här. Tillbringar två kalla nätter i tyskland och sedan hem. Så till nästa resa ska jag llura ut en annan lösning (där gasol inte är inblandad)!
Innsbruck, vi ses!
Nu åker jag...
Till Andermatt...
Sen åker jag till Tyskland....
Sen åker jag hem!!!
Hola Innsbruck
Igår var en jättefin dag. Åkte tillbaka till Innsbruck från den oförutsedde tågfärjan.
Här är den omtalade tågfärjan.
Väl framme i Innsbruck åkte jag upp en väg jag inte varit på tidigare och bang, utsikt över hela stan! Även fann jag en fin park där jag och Dimva kunde strossa runt.
Innan jag for tillbaka till mattis ställe puffade jag upp kudden, tog av mig byxorna, kröp in under duntäcket, tände lampan och började läsa de sista sidorna ur "latinamerikas historia". Känner mig lite dum mot Jari där hemma. Han skickar med mig två böcker. epok, andra världskriget och istället drar jag över till en helt annan kontinent! Men inga fara än har jag Tyskland att ta mig igenom och det om något är ju passande!
***
När kvällen hade slagit rot tog jag och Dimva en promenad till Manuellas krypin. Vi lagade mat (ris, grillad zucchini med smörstekta grönsaker) drack öl och bara snackade en massa oja. Mest om snowboard och att resa sjäv. Känns skönt att få tala ut om alla sina magknippor och obehagskänslor med någon som vet exakt hur det känns.
***
Jag bestämde mig för att sova i bilen trots att jag kunde stanna hos Manuella. Men jag hade inte med mig någon bädd till Dimva som inte verkade trivas så jättebra på hennes trägolv. Så vi tog den 15 minuter långa promenaden till Mitt hem. slog på gasolen och bäddade ut sängen. (Bäddar ut sängen varje natt, då kan Dimva sova hos mig). Sen sov jag som jag aldrig sovit förut. För här vet jag att jag har folk runt omkring mig och jag tvivlar på att jag varken kommer få någon p-bot (trots att det är tidsparkering) eller någon arg gubbe slåendes på min dörr!
***
Så idag blir det att gå till veterinären och få underskrift på att hon fått avmaskningsmedel. Men först väntade min fina husbilsfrukost. Älskar det här med compact living.
***
Som lite grädde på moset ger jag er nu lite bilder från en superfin dag i Innsbruck,
Matti spelar gitarr i parken
Dimva jagar änder
Vi sitter och myser i parken
dimva hittade också en kompis
Sitta fint.
Ett tjutande alarm
TJUUUUUUUT!!!
vaknar 05:34!
Okej är det gaslarmet eller brandlarmet?
yrvaket stänger jag fort av gasolen på flaskan, rusar vidare och stänger av på pannan. Visst var det gaslarmet som tjöt så här på morgonkvisten. När jag inte kunde känna någon lukt över huvud taget börjad snegla ut för att se om det var någon som försökte gasa mig för att råna mig, Ingen där framme, ingen där bak. Jag väntade lite, inga steg. Okej skönt det i alla fall. jag tror jag upptäckte anledningen till varför den börjat tjuta. Det gjorde jag när jag skulle tända lampan. Batteriet är så gott som slut. hade visst glömt ladda det på min väg hit. Men jag upptäckte en sak jag inte gillade för några dagar sen. reduceringsventilen är på 50mbar och pannan har maxtryck på 30mbar. Är detta farligt?? Sover en timme till med gasolen avstängd god natt
***
Efter en "god" nattsömn har jag bestämt mig! Nu åker jag tillbaka till Innsbruck och stannar där några dagar. Hämtar upp min gasolflaska, fyller på den i Luzern och åker sedan till Andermatt. kanske Engelberg en sväng det återstår att se....
Parkåkning och tågfärjor förgyller vardagen
Chris, snubben som jag av en slump stötte ihop med tack vara en bil (mini cooper) Beslutade igår att vi skulle ut och åka bräda idag. Och den här dagen har jag nog aldrig lärt mig så mycket som jag gjorde idag. Helvete jag har ju lite balans ändå. Jag har åkt på boxar, hoppat högt, åkt i en gigantisk pipe (inte över kanten), gjort små 180, åkt en massa switch... Listan kan bli hr lång som helst. Men det bästa är att jag gjorde allt och det kändes så grymt! Efetr en grym åkdag fick jag låna duschen hos chris och hans polare på deras hotellrum ocjh det var fint att duscha!
jag packade in allt i bilen gjorde i ordning och ställde in GPS:en på Andermatt. Lita ALDRIG på en GPS. För nu står jag här, 2 mil från Andermatt och väntar på att en tågfärja ska ta mig dit. Japp en tågfärja! Men problemet är att min buss troligen är för hög(får max vara 2,5 min är 2,7) så jag vet inte ens om jag kan åka. Det finns såklart en väg till som tar två timma att köra (3,5 h för mig) men den är stängd under natten på grund av lavinrisk. det finns också en tredje väg och den är tillbaka hela vägen och ska ta 3 h att köra (5 h för mig). Sp hur fick jag reda på allt detta? Jo jag knakade på närmsta dörr om hur allt det här fungerade och de gav mig all information. Ett mycket trevligt par. Så just nu står jag untanför deras hus och fick lösenordet till deras internet. jag frågade lite försiktigt om jag kunde få låna det. De var först tveksamma och lite rädda att jag skulle surfa runt på mindre "fina" sidor. Men jag lovade att jag endast skulle gå ut på facebook och mejlen föratt kunna kontakta min familj. Så här står jag nu! Regnet öser ner över busstaket och mest troligt måste jag vända nosen tillbaka igen.
Brädvännen
Dag två i Laax. Jag bestämde mig direkt för att bara åka bräda halva dagen, dels för att det blir billigare och dels för att jag skulle åka själv ändå. Så jag Och Dimva tog oss en promenad upp mot anläggningsområdet för att kolla runt lite grann. Vi satte oss i solen och kollade runt lite. Först kom en svensk mamma med sin sin och klappade Dimva. Jag försökte få dem att stanna men de var tvugna att gå. Hopp! Lite senare kom det fram en tjej som ville att jag skulle köra runt i en Mini cooper i 1 1/2 timme. Jag tackade nej det till med började ställa en massa frågor. Jag gjorde ALLT för att hon INTE skulle gå! Tur var det för det kan fram en snubbe och började prata med henne lite grann och efter en liten stund kunde jag slinka in i samtalet. Det visade sig att han volentärarbetade för Burton European open och skulle åka bräda klockan tolv. Jag nappade direkt och frågade om jag fick följa. Det fick jag. Så jag slapp åka bräda själv och det blev en massa hopp och lek i parken hela eftermiddagen! Sen var det sovdags!
Välkommen till Laax
Kändes ändå ganska fint att vara på vägen igen även om det var ganska så jättejobbigt att lämna den trygghet som jag lyckats bygga upp i innsbruck.
Men solen lyste och jag kan väl inte påstå att jag kan klaga på utsikten som jag ser både i framrutan och backspegeln.
Väl i Laax kändes det så här jobbigt igen. Okej nu måste jag försöka hitta en parkering där jag kan stå utan att någon arg gubbe skäller ut mig. Jag och Dimva tog en promenad i Laax för att lokalisera oss. vad står det på skyltar, var bor folk, vilka parkeringar tillhör hotell? Det är jättemycket hotell runt omkring här och kunde utesluta deras parkeringar på en gång! Hittade tillslut en lovande som är en liten bit ifrån smeten ( 10 minuter gång till liften). Jag beslutade mig för att ställa mig där. jag tog mig i kragen och gick på fest på riders palace i hopp om att träffa en väns vän. frågade runt lite men vännen var aldrig där när jag var där. Så jag satt där i ett hörn alldeles själv och hade glömt att ta ut pengar så inte ens en öl i handen. Jag hade stor lust att gå hem för jag kände mig så dum. Men NEJ!! Det här är det jag varit rädd för, att vara ensam.
Lite längre bort satt det ett par. Så jag tog mig i kragen och gick helt enkelt fram och började tala med dem. Konversationen blev väl inte den bästa. De kom från Schweiz hade varit ett par sedan jämt, de visste inga sevärdheter och jag tror att kvinnan tyckte jag var ganska jobbig. Så efter kanske 30 minuter så ledsnade dem på mig och gick. Hopp första som jag skrämt iväg. Jag återvände till mitt hörn. efter ett tag satte sig två killar bredvid mig och en av dem tog efter ett tag kontakt. Nu hade jag någon att prata med och det räckte för mig. Vi och hans polare dansade lite och det syntes verkligen hur "coola" dem var. det var kul faktiskt Men inte tillräckligt kul för att stanna, dessutom skulle dem åka dagen efter och då skulle jag i all fall inte kunna hänga med dem. Så jag älgade hem till Dimva som troget låg och väntade på mig. Hela natten sov jag jätteoroligt, vågade inte hosta, och knappt andas. Gubben från Sankt.Anton lyckades verkligen skrämma mig ändå. Jag känner verkligen inte för att bli bortkörd från den här parkeringen så jag ligger lågt! Den där jobbiga känslan är som i min mage igen och det känns som om jag är ensammast på jorden!
Adios amigos
Nu drar jag tillbaka till österrike men den här gången till Laax. Det är med lite sorg jag lämnar denna fina plats. Nu känns det som det börjar på riktigt. Nu är jag helt själv igen och måste möta allt på egen hand. Bilen är packad och klar ska bara... Tror det kommer kännas bättre när jag väl är på rull igen. Solen lyser! Nu blir jag utan internet igen och vill ni få tag på mig skicka ett mejl. Vill gärna att min älskade största storasyster kan ge ut sin mejladress eller fixa skype. Skulle som behöva surra lite med Tess. Men drar jag upp dragkedjan på jackan och säger adios amigos.
Bortlängtan, hemlängtan och livsnjutning
Igår jag jag och Dimva ute i två tre timmar. På just den här bänken i Parken vid stan satt jag och läste om Latinamerikas historia. Solen tittade inte fram just då så det blev lite kallt om fingrarna, men det var mysigt att läsa lite grann. Han jag för tillfället bor hos är just från Argentina och vi pratade med några andra om just latinländerna och jag upptäckte att jag inte har så stor koll och insåg då att det måste göras något. Så här satt vi!
Men Dimva blev ganska arg när hon varken fick jag änderna eller busa med mig så hon gav mig onda blicken. Som straff hoppade hon upp i min famn med leriga tassar.
Så det var bara att slå ihop boken och kasta lite pinne med henne.
Ser ut som om min lilla dam blev ganska nöjd då. Tror hon börjar sakna Lullan hemma i Björkis nu.
Hon får inte alltid som hon ville. för pinnen kastades i vattnet och hon fick inte hoppa efter den. Vi fortsatte vår promenad åt ett helt annat håll. Den här kyrkan syns från parken också men nu fick jag för första gången se framsidan på den.
Keep on rooooling!! Snart åker vi till Laax, jag och Dimva. det är med lite blandade känslor som jag ska lämna Innsbruck. Trodde inte att jag skulle falla för en stad men här är jag nu.
Vi var och hade kvällsåk också, tyvärr hade vi inte tid att ta några bilder men det var bland de roligaste åken på hela resan. Åkej det har varit sjukt fint att åka kallt puder och hoppa på kuddar, veja för träd. Men nu åkte vi i parken. Kände mig inte så rädd när jag får över boxarna heller. åkte lite mer switch och jag älskar känslan av att känna att jag går framåt, att få höjd i hoppen och bara jibba runt och busa på...
Var också och städade lite i husbilen idag och insåg hur tomt det kändes utan Jennys grejor och Jenny såklart. Jag är så himla glad att hon kom hit, tror inte resan hade blivit lika bra utan henne. Eller jag VET att resan inte hade blivit lika bra utan henne!
Jag börjar få en stark hemlängntan till Björkliden också. Ganska komiskt att jag kallar Björkis för hem mmen det var mitt första ställe där jag flyttade hemifrån. Björkis var mitt språng ut i vuxenlivet och jag ångrar inte en sekund av mitt beslut att åka till denne underbara värld. Så när jag kommer upp till björkis så ska jag pussa och krama på min underbara syster och Lullan såklart. Sen ska jag sno Eriks slakline overall. Åka fortare än Elin i backen, träffa nya människor och bara känna mig som hemma!
Men först har jag lite mer ställen att besöka här och mer bilder att fota. Än är jag inte klar med den vackra snön som bara ligger här och är fantastisk.
