Det bästa ägget
När du ska limma en vinylmatta på slitplywood så ska limmet blivit klibbfritt innan mattan skall läggas på. Limmet tar ungefär 90 minuter på sig att bli klibbfritt. Så istället för att uggla i garaget så arbetar jag på ett nyårslöfte, Spela en låt på gitarr!
Limmet nyss påsmetat.
Men för att lära sig spela gitarr så måste jag ta till hönshjälp.
Inga gitarrtoner utan "Tillägget"
Här står det om gitarrens historia,olika taktarter och allt där mellan.
Sitter med "Tillägget" och farfars fina gitarr.
nattbesöket som jag aldrig kommer glömma
Farfar sitter på fotpallen som står i hörnet där datorn är.
Han har sin gitarr i sin famn och spelar otroligt snabba ackordbyten, mycket barré!
Det var som om han visade mig hur det ska gå till!
Jag sitter diagonalt mitt emot honom i rummet.
Sekunderna är långa.
Han byter från ackord till plock. Tror jag hann se att han spelade enbart på första sträng nionde band.
Men det lät som flera toner. tempot låten var högt. Massa slag med höger handen samtidigt som han sjöng:
Det är hopplöst hela natten hela dan
Det är hopplöst hela natten hela dan
Det är hopplöst hela natten hela dan
Det är hopplöst hela natten hela dan
OM OCH OM IGEN!
Jag är lite osäker om det verkligen vad dan, det kan ha varit någonting annat...
Men en sak är jag säker på! Det är farmor som valt låten. Hon är inte synlig men jag känner hennes närvaro.
Jag närmar mig farfar och hinner tänka att jag fort måste be honom visa hur han spelade innan han måste tillbaka.
Jag frågar: Hur gjorde du det där, hur många slag innan byte?
Men farfar hinner bara börja öppna munnen, inga ord hinner formas innan väckarklockans ljud slår bort alla bilder.
Jag slits bort från min dröm där jag fick se min farfar leva.
Jag såg farfar som han var innan sjukdomen, innan kroppsfettet från farmors gräddsåser försvunnit, innan ögonen svek och innan strokarna
Han satt där med lysande levande ögon och spelade som så många gånger förr. Precis så som jag minns honom från när jag var liten.
Jag har aldrig blivit så berörd av en dröm förut!
Jag saknar min farfar jättemycket och det är svårt att acceptera att jag aldrig mer kommer få höra honom plonka på sin gitarr, lira trummor i cityhuset eller få en marsipangris av honom. Det är fantastiskt vad svårt det ska vara att inse vad man har när man har det!
Men jag tror inte det här var en dröm! Jag vet att det var det, men jag tror det inte!
Jag tror att farfar vet om att han är saknad något fruktansvärt och han vill peppa mig för att öppna min musikaliska sida. Farmors närvaro gör mig än mer säker på att besöket verkligen skedde. Svårt att förklara, det är en känsla som jag är säker på och det finns inga ord som kan beskriva den!
Nu vet jag att farfar verkligen ännu existerar, han har aldrig rest iväg. Han hejar på mig och har just berättat det på sitt egna lilla vis.
Så det är bara att fortsätta att ta upp gitarren, följa mina drömmar och uppskatta det som finns alldeles framför mina ögon just nu. För då vet jag att farfar komma sitta där med sin älskade gitarr, spela en låt för mig och le med hela sitt hjärta!
Lite bussande med blodiga händer
"jobbskolka", bussa och träna.
Det är vad jag har gjort idag!
Lite att göra på jobbet och det skulle ha blivit en stressig dag om jag inte valda att åka hem från jobbet två timmar tidigare. Otroligt fint med 6 timmars arbetsdag, fatta vad mycket mer jag skulle hinna med då.
Mer ledig tid åt folket!
Hur som helst. Bussen har fått målade skruvar och spacklade hål som också nu är gröna.
Hjulhusskydden är fastskruvade.
Jag är nöjd med denna "bussa"-dag.
OBS
Lägg märke till det otroligt fina taket!
Så här såg det ut innan jag satte tänderna i dagens arbete.
Två veckor utan socker och alkohol, hur ska det här sluta?
I Björkis kanske det blir dags att njuta en mummsig kladdkaka med ett glas rött till efterrätt!?
MEN än är jag inte i Björkliden så det är bara att fortsätta att äta bra och träna hårt!
Det är kul att se resultat, jag känner att kraften är på väg.
Men allt har sitt pris! Idag blev det uppslitna händer som kostnad.
Det ska härdas, svettas och lidas. Då är det bra.
Uppslitna "insida knogar" är lite överdrivet, nästa gång blir det handskar på.
Nu till den viktiga återhämtningen: SÖMN.
Lite blod och svett utan tårar.
Sov gott alla fina
En ruta för nyårslistan
Fantastiskt kul med en nyårslista!
Idag skakade jag handen som ett löfte!
I augusti kommer jag få bocka för en till punkt på min lista.
Som är:
Sova i tält på festival
Första helgen i augusti så bär det av till Näsåker och både husbil, tält och Dimva ska med.
Kärlek, 20-årsjubeleum och klingande toner kommer infinna sig på min första riktiga festival!
URKULT Jag kommer till dig och alla mina vänner är välkomna att följa.
Fantastiskt kul med rutor!
Det blir svårt att hinna klart med bussen i tid och jag tror stressen över det ofärdiga hemmet är boven till mina sömnproblem! Så en ny plan har format sig i mitt huvud.
- Installera värme
- Montera fönster och taklucka
- Byta till vinterdäck
- Fixa låset i bakdörren
- Besikta
- Slänga in en madrass
- Bo i den
- Sitta i solen och slippa på hyllplanen som skall monteras så småning om
Jag tar det ruta för ruta!
Trodde aldrig att en gummimatta skulle vara så styv och bråkig!
Min bobil ska spraka i färger!
Det är nummer ett världens bästa
Kan så mycket glädje samlas på en och samma vecka som den har gjort den här veckan?
Tydligen!
Över Björkliden ligger ett moln av vänskap och kärlek och svävar.
Första bocken på mitt nyårslöfte kan äntligen göras!
Med en utbäddad madrass, sovsäck och duntäcke så uppfyllde jag och Dimva nummer ett på nyårslistan.
Hon och jag tillbringade hela fyra nätter sovandes i bilen.
Första natten.
Det var fantastiskt mysigt och inte alls kallt nerbäddad i en sovsäck och en hund skedande.
Temperaturen låg mellan noll till sex minus. En perfekt temepratur att börja med. Lite småkyligt på morgonen att åla sig ur sovsäckern när pulsen är låg. Men bara några minuters promenad bort så väntade en god frukost och efter energipåfyllningen en härlig dag i goda vänner sällskap på träplankor.
Vinden kallar på mig när det blåste från Kiruna.
Sista dagen för denna vecka i paradiset avslutades med en fantastisk soluppgång med fantastiskt vackra människor och som tillsammans skapar fantastiska känslor.
Deltopp på Noulja där solen inväntades.
Men tiden tickar och plikten kallar. Bil till storstaden. Tror jag ska vara tacksam mot plikten som gör att längtan blir ännu större och då borde glädjen bli likaså när jag om sex dagar åter igen få åka till världens bästa paradis, till världens bästa kollektiva häng, till allt som kommer vara världens bästa och lite till.
Dags att börja beta av nyårslöftet
Till veckan blir det Björkliden och finns det något bättre ställe att börja beta av nyårslöftet med den första saker jag aldrig har gjort som jag borde ha gjort?
Bilen är bäddad!
En madrass i botten och sedan sovsäck och kudde till mig, och ett duntäcke till Dimva.
På måndag rullar jag ut trasmattan och tar mig en tupplur.
Dimva som är van att sova i bil undrar varför jag gör en så stor grej av det hela.
Doften av trä
Från att ha legat pål latsidan i nästan två veckor så tog jag mig ett erdentligt ryck med bussen.
De nedre väggarna är tillsågade och på plats. Tog också fyra varv med laseringspenseln i taket också. Blev jättenöjd när jag fortfarande kan se björkens ådringar. Inte nog med det! Jag passade på att bygga hjulhuslådorna också.
Det är kul när det finns något att skriva om, så nu är det bara för mig att ta mig i kragen. Men först kurs med jobbet i några dagar på okänd ort.
Tack och godnatt
