Mera färg åt folket
Jag är en helt vanlig tjej med helt vanliga drömmar!
Nu drömmer jag om mintgröna väggar och schackrutigt golv!
Färgen till de mesta väggarna är inhandlat. Äntligen får jag börja med det jag längtat så till: Måla!
Det är så fantastiskt att arbete med klara "karamellfärger. Färger gör mig glad!
Att sedan få välja exakt vilka sprakande kombinationer det ska bli är fantastiskt!
Samtidigt som rollern rullas över plywoodskivan så nynnar jag:
subbasubba dubbadubba jobbajobba sobbasobba.
Det är så jag minns att vaktmästern sjung i "Ovid och hans gäng".
Grunden är lagd på två skivor och imorgon blir det mer färg. Fantastiskt!
Färgtussar och pälsbollar
Min älskade skabbtuss!
Stackars tjejen fick skabb för några veckor sedan och sedan dess har hennes päls inte varit sig lik!
Hon bygger vinterpäls men den lossnar på en gång.
snabeldraken har varit framme varenda dag.
Så igår fick en sig en dusch med speciallshampo.
Pälsen, den släppte!
"Skabby" Inte helt nöjd att stå i duschen i en timma!
Efter duscehn så fanns det fortfarande päls som ville lossna!
Så nu ser min tjej ut precis som hon bruakr göra på sommaren.
Underullslös, smal hals och slank midja.
Vad är hon för huskey som måste ha täcke vid nollan!
Lsd-tripp, hippiebuss, barnslig...
Målet är hippiebuss!
Det ska vara färger!
Det kommer bli discokula!
DU kommer bli glad när du är hos mig!
Fick färgprovshjälp av Sara idag.
Jag har haft en vision i mitt huvud som jag ville höra en åsikt på.
Vi kastade lite "färgbollar" fram och tillbaka.
Tack Sara du var till stor hjälp.
Färglada väggar blir det bästa för min hippiebuss.
Färgprover, Sara, kaffekopp och kakor gjorde att vi hittade de bästa färgerna!
Så hur blir det nu då? vad blir det för tokiga färger?
Den som läser får se!
Golvigt värre
Beställt!
I min vita skåpbil sedd från utsidan så kommer det bli värsta hippie- färgsprakande- discohusbilen invändigt.
Första steget till mitt rullande hem är ett schackrutigt golv!
Du lever hos mig och hos de andra som tänker på dig.
På ett tåg mitt i natten. ljudet av metall mot metall och vinden som tåget susade förbi Blandades med sorgsna tankar som höll mig vaken när mörkret gjort sitt inbrott.
Jag vet inte exakt hur många veckor sedan det är nu.
Jag har förmågan att glömma bort svåra stunder och detta är inget undantag!
en positiv realist måste kämpa så tårarna sprutar för att inse!
Inse att ett hjärta som slutat att slå inte är dött.
Inse att med mina ord och min talan kan en människa leva vidare,
Trots att kroppen åter till jord skall varda!
Lasse "Farfar" Lindblom
Del 2, Ett tyst rum
Samtalet kom en sen kväll.
-Farfar har fått en stroke!
Det var allt just då. Jag minns att jag var lugn.
Lite senare yttligare ett samtal.
-Den är inte livshotande, men! Han har tappat talförmågan och blivit förlamad på höger sida.
Nu kommer tårarna och en hejdlös gråt.
Ett helt klart huvud blev fängslad i en kropp som inte ville se, tala eller känna.
Del 3 Blodröda rosor och orangea kragar
En bok slutar alltid med en sista sida,
och en kropp med nedbrytelse.
Låt mig få tända ett ljus
Det var jättevackert.
Fina blomsterbuketter prydes mot hans dolda kropp gömd i en kista utav trä.
Håll mitt hjärta
Att lägga en ros på de andra rosorna som gnistrar rött som blod.
Att veta, det är sista rosen som kommer bli lagd. Att känna att det verkligen händer, det är fruktansvärt.
Att veta att den här människan är borta för evigt.
Aldrig kommer tillbaka,
Aldrig krama om.
Aldrig igen få höra historier.
Att inse att min farfar är död!
Eller...
...Men han är inte död!
Kroppen som har gjort det möjligt för oss att se, känna och lyssna på honom är borta.
Men farfar, han lever vidare.
Det är inte längre farfar själv som bestämmer om han ska leva eller inte.
Det förtroendet har han lämnat över på mig, och på dig!
Genom våra ord och genom våra släktband.
Idag ska jag se till att farfar lever!
Del 1 Dopet och ett fysiskt förväl
Systers vackra tjejer döptes några veckor innan.
Farfar var där.
Det var några månader sedan jag var hemma och såg att han magrat av och skaffat sig en rullator.
87 år och han skämtar om att har den senaste modellen rullator, den hade dessutom turbo!
Hans humor har alltid lockat hans omgivning till skratt.
En jättefin cermoni och farfars berörda ögon fick mig att le.
Farfar har alltid älskat hundar och brukade vara hundvakt åt Fia.
Eftersom jag vet hur mycket glädje en hund kan skänka till någon som tycker om den tillbaka så fick farfar vara "hundvakt" åt Dimva. Han klappade henne och gav henne resterna från sin tallrik.
Jag serverade farfar den jättegoda morotskakan.
Gav honom skeden och lade en handduk i hans knä. Synen är inte som den en gång var. mindre än 15% var kvar och det var svårt att få in skeden i munnen, än svårare att lyckas få en bit kaka på den innan.
Jag frågade om jag skulle hjälpa.
-"Det ska gå!" Det var svaret jag fick! Det ska gå! Och Det gick!
När den sista dagen i Hallsberg var kommen gjorde jag en omellette och for med den till farfar.
Han tackade så mycket och sa att det var bra för nu hade han lunch också!
Jag satt där och pratade med honom en stund. Men bilresan upp till Kiruna är lång och jag var tvungen att börja rulla.
Nu efteråt känns det som om jag visste att det här skulle bli ett sista hejdå. Jag sa aldrig "vi ses snart igen" Jag sa aldrig "vi hörs farfar". Han satt där i sin fotölj i vardagsrummet. Jag lutade mig fram kramade honom och sa hejdå. Rätar på mig och ser hans ögon. Det var inte ovanligt att han ögon var våta vid avvink den senaste tiden. Men det gjorde ändå ont att se!
Jag satte mig på huk och kramade om honom igen! den här gången länge och hårt. Det gick inte att hålla tillbaka. Små tårar började rulla ner för min kind, så jag höll andan.
När vi släppte varandra var jag lite lättad över hans dåliga syn. Då slapp han se mig gråta. Samlade ord och reste mig...Det var då som det sista fysiska avskedet mellan mig och min farfar bildades!
Och för mig känns det som det verkligen var, ett sista förväl!
Del 4 Min hyllning och liv åt dig
Men det ska inte vara ett sista, vi behöver inte vinka adjö! För du lever ju nu!
Precis nu när jag skriver detta om dig och när andra läser denna text och tänker på dig!
Så låt mig berätta lite kort om mina tankar om dig farfar!
Egentligen ville jag säga det här till dig när du hade din fysiska kropp men orden nådde aldrig fram då.
Så då kan jag säga det nu, för jag vet att du lyssnar!
För mig är du en förebild!
Oavsett hur svårt du haft det när din kropp inte rikigt velat så har du ändå alltid kämpat vidare.
Du har fortsatt dra dina "farfarskämt" som får alla i din närhet att skratta hjärtligt.
Din inställning till att fortsätta kämpa trots att synen sviker, "det ska gå"! För det är inte försent förren man faktiskt ger upp. Jag tror inte du rikigt förstod hur mycket av din kämparglöd och envishet tände beundran och viljan att ha samma drivkraft som du hade!
En annan sak som du har gjort har fått mig att ändra attityd mot livet.
Här är du förvisso inte ensam, här var ni två!
Det var du farfar och din fästmö!
Lurigt att du gick och förlovade dig för sex år sedan och inte sagt något. Jag tycker det är jättevackert! Här visar du också att du var värsta ungdomen själv. För det är väl ändå bara ungdomar som förlovar sig i smyg?!
Ni visade att det aldrig är för sent att älska en annan människa.
Vad du lärde mig genom din kärlek äldre dar är något som jag tänker på väldigt ofta:
Du slutar inte leva förren du dör!
Och det är när du slutar leva som du dör!
jag behöver inte känna någon stress över livet.
Känna att vissa saker måste ske inom en viss tid för att det tillhör "normen".
Det viktigaste är att jag lever det liv jag vill leva!
Att jag är där jag vill vara.
Umgås med de jag vill umgås med.
Att kärleken även kan dyka upp efter 70 plus.
För mig är du en hjälte och jag beundrar dig!
TACK FARFAR
Farfar med Annabell
popigt värre
Det där flytet?
Idag blev jag sur.
Dunka huvudet i lampan
Dunka foten i kanten
Dunka huvudet i lampan igen
Spilla lim.
Men vad gör det!
Jag har sen köpet av min sprinter haft fyra små hål där misstänkt backkamera har suttit.
Idag åkte dem igen!
Denna bild är tagen från ovan.
Popnit är helt fantatiskt.
Tyvärr var hålen lite lite för stora och en popnit fick offra sig då jag tog reda på detta.
Jag löste det hela med att lägga bricka på båda sidorna.
För att sluta helt tätt så satte jag lite pl200 på brickorna.
En popnit på plats sedd från insidan.
Så flytet kom tillslut och yttligare en takisolering på plats.
Har gått i taket
Ibalnd behövs kunskap för glädje.
Det har jag lärt mig idag.
För idag var det riktigt kul att spruta fogskum och sätta isolering!
För några månader sedan då jag fyllde den första balken hade jag ingen anning om hur fogskum beter sig eller dess "styrka". Idag har jag som koll på läget så jag bara:
Sågar lite, sprutar lite, stöttar lite.
Idag nådde jag en etapp. Nu är det dags för taket att få sig en rejäl omgång!
Första takbiten på plats, Tyvärr så har jag bara två duschstänger så det får helt enkelt bli en takbit om dagen.
Den första takisoleringsbiten stöttas för härdning.
Även om jag tycker att det var kul i garaget idag så vet jag en som inte alls tycker det är lika kul!
Fröken Dimva ligger som mest bara och bokstavligen blänger på mig.
Hon undrar säkert när vi ska lämna det där skitiga stället och gosa hemma i sängen istället, eller varför inte ta en härlig höstpromenad i skogen! Sorry gumman du kan inte få som du vill jämt.
Dimva blänger surt med munkorg (slicka sår skydd) på.
Vinden vänder
Innan min namnteckning hamnade på det där pappret så planerade jag livet ett år framåt hela tiden.
Efter vinternjobb i fjällen
efter sommarfågel i gruvan
Efter byggare i Jukkas
....Så började allt om och jag hade valmöjligheten att inte två år i rad jobba där.
Problemet med hundvakt under sommaren skulle lösa sig själva efter älgjakten.
Ledigheten visste jag precis när den skulle komma. (cirka 3 månader per år)
Det var ganska problemfritt, enkelt! Lite mer papper, letande efter bostad, pengaplanering.
Men det var fritt, kul och fantastiska människor som bara dök upp.
Enkelt!
Och nu innan ett år som tillsvidare på Sveriges stora fabrik till miljarder, så strömmade problemen in i början av sommaren. Helt plötsligt så var det inte bara det där året som skulle planeras, Helt plötsligt fanns det ingen tidsgräns! Det kanske är det som i folkmun skulle vara att ta tag i sitt liv.
Den värsta tiden på året är sommaren!
Men nu har sommaren passerat, jag har fått säga adjö, varit nära mina familj, flyttat, avstyrt och talat ut.
Jag välkomnar hösten med öppna armar, jag välkomnar frosten på backen, de hala fläckarna, bilrutor som måste skrapas.
I all svår tid som passerat finns det alltid glädje som får läppar att le och ögon att skratta.
En viktig del är att prata!
Vissa har fått lyssna på mina "känslobekymmer"
Andra har berättat om handarbetets ädla konst.
Och ibland behövs en paus från sig själv genom en tigande mun och spetsat öra.
När kylan kryper närmare och sveper in dig i hutter
När andetaget du du tagit bilder ett bolmande moln
När lövet har fallit från kronan och när det en gång gröna gräset blivit vitt.
Då vet du att den värmande sommaren har passerat.
Då är det säkert att höstens mörker och kyla är kommen
och då vet du att det vita guldet snart kommer falla.
När du vet det här vet du också att vinden kommer att vända.
När kylan smeker din kind i den disiga skogpromenaden
då kommer det varma lugnet fylla ditt sinne.
När solen inte når över horizonten då vet du.
Att vinden har vänt.
