OOBinaOO SkrattMuskler

Husbil hit och husbil dit!

 

Nu kastar vi loss och struntar i den där kärran för fem sekunder...

 

Det är lite halvfarligt att gå igenom gamla mejl jag för flera år sedan skickat till olika personer.

Saker som försvunnit ur huvudet dyker upp igen och en känsla över att jag kanske inte tog vara på den tiden som var gör mig lite deppig. 

Hittade en mejl jag en gång skickat till farfar från min första säsong på icehotel. Han ville ha bilder på bygget. Jag minns att det var med besvärelse gick ut och fotade en arbetsdag för att sedan skicka bilder till min farfar.

Han var jag bara nyfiken och brydde sig. 

Han fick lite bilder och en historia skriven.

Jag fick ett svar av honom:

 

 

 

När jag åter läste det här mejlet blev det som en klump av glädje och sorg. 

Det är speciellt två saker som berörde.

1, Han tilltalar mig som Bina!

Har alltid gillat när folk står mig nära sätter ett smeknamn på mig, det känns mer som en närmare relation istället för att vara formell och använda ens riktiga namn.

2, Din Farfar!

Han var/är min Farfar och han skriver farfar med ett versalt "F". Det var/är hans namn. För mig kommer det aldrig vara Lasse/Lars-Erik, nej Farfar är Farfar och kommer alltid att vara det!

 

Jag svarade aldrig på det här mejlet. Så varför kan jag inte skicka dig ett brev nu? Du kan förstås inte läsa själv längre, lite svårt att läsa med all jord runt omkring. så då får helt enkelt andra läsa för dig!