Delad bakisdag
Upp med tuppen, pigg och alert, Eller?!
En av tre i alla fall!
Då större delen av resesällskapet kände av gårdagens tokigheter lite för mycket så fick jag hitta på ett eget tidsfördriv medan de vilade sig i form.
Det blev en sväng på stan, ett tappert försök till att hitta i denna stora turiststad.
Egentligen ville vi snorkla på eftermiddagen men ibland är det inte lätt att vara impulsiv. Speciellt inte när man måste boka minst en dag i förväg.
Sprudlande av energi som jag var, och Sara som inte var lika så pigg, vi fick hjelt enkelt mötas på halva vägen.
Vår kompromiss innebar att Sara skulle ligga och chilla på sandstranden och jag skulle ta mig en löprunda på samma strand!
Jag fixar ordning musiken till min strandrunda.
Det börjar bra. Härlig len sand som fötterna bara sjunker ner i.
Men några 100 meter senare börjar underlaget växla.
Jag sprang på hårdpackade sandstigar, stigar av vassa asymetriska lavastenar, betongpackad sand, Sand med vassa lavastenar, och gömda snäckskal.
Efter nån kilometer så började fötterna vänja sig vid smärtan och farten kunde ökas.
Efter 25 minuter löpning beslutade jag mig för att vända och springa tillbaka till Sara.
Då min blick oftast var tvungen att befinna sig neråt för att lyckas undvika de värsta stenarna så var det inte helt enkelt att veta exakt var jag hade sprungit på de öpnna sandfälten.
Jag styrde stegen på ett ungefär och ökade farten. När jag lyckades titta upp så skymtade jag en man i profil. En man som gick runt naken. Jag styrde stegen en bit bort från honom och ökade farten lite till.
Ojdå!
Framför mig såg jag en bunt av nakna män som promenerade precis där jag har tänkt att springa.
Tror bestämt att jag råkar springa rakt in i ett nudistläger för medelåldersmän.
Men musiken ljöd i mina öron och jag sprang om klungan av män och låtsades som ingenting!
Nu känns bara tröttheten i fotvalvet, ingen smärta från onda stenar.
Jag har just gått i mål från min lilla springrunda.
Med lite frigjord energi känns det bra att ha sprungit klart och kunna förtjänna ett dopp i havet.
Jag sprang 6,46 km och min tid blev ungefär 46 minuter.
Känns skönt att andas ut denna kväll och tagga mig för morgondagens misshandel av havet och surfbrädan!
Kommentarer
Trackback
